Sandra är en utav de vänner som jag har känt längst i mitt liv och som jag dessutom fortfarande har kontakt med. Vår historia är faktiskt ganska gullig om jag får säga det själv. Vi träffades av en slump, eller var det kanske ödet, som förde oss samman. Detta hände på Ättekulla där jag bodde första delen av mitt liv. Jag tror att vi var omkring fem - sex år, då vi möttes för första gången på en utav lekplatserna jag ofta hängde på. Vad vi utbytte för ord kommer jag inte ihåg, men vi fattade tycke för varandra redan tidigt på 90-talet. Vi älskade att leka tillsammans och jag hoppades alltid att den söta och snälla flickan med flätorna skulle dyka upp när jag var ute på häng. Hon bodde nämligen då inte på Ättekulla och var en lyckans känsla när hon väl dök upp. På den tiden bestämde man aldrig träffar att eller när man skulle ses igen, hade man tur så träffades man helt enkelt igen.
Dagarna gick och vi hade inte träffats på ett tag. Hösten kom och jag började första klass. Terminen hade startat och en dag sa vår fröken att det skulle komma en ny flicka till vår klass. Inget jag la ner någon större tankeverksamhet på. Men så, en vacker dag, rätt som det var, dök denna söta och snälla flickan med flätorna upp i dörröppningen till vårt klassrum. SANDRA?! utbrast jag chockat samtidigt som ett leende sprack upp. JENNY? sa hon förvånat. Vi tittade på varandra och skrattade. Slumpen, eller var det ödet? ;)
Sandras blogg. Här kan ni läsa hennes sida av storyn ;D